De vanligaste träningsmyterna del 6 (av 9)

Therese Alvén, som har jobbat med träning i 12 år och skriver träningsbloggen Spark i baken, berättar om det ligger någon sanning i de vanligaste tränings- och kostmyterna.

Myt 6: Träningsvärk
"Ingen träningsvärk = inget resultat" 

Falskt

Träningsvärken måste vara den skönaste värk som finns. Det tycker i alla fall jag! Mentalt så tycker jag att det känns bra eftersom jag känner av träningen i flera dagar efter det att träningen är över. Och vi gillar ju alla att känna att vi har gjort något bra. Men – träningsvärk är inte ett tecken på att man har tränat ordentligt. Och får man inte träningsvärk så innebär det inte att träningen inte har gett något resultat.

Länge har man trott att träningsvärk beror på en liten skada som sker i muskeln, men nya rön visar att träningsvärk inte alls beror på en skada i muskeln utan tvärtom så handlar det om en omedelbar förstärkning av musklerna, och det förklarar varför man inte får träningsvärk om man belastar samma muskler på samma sätt om och om igen.

En del personer får lättare träningsvärk än andra. Själv får jag träningsvärk om jag har tagit uppehåll från styrketräningen ett par veckor, exempelvis efter sjukdom eller semester, men efter första passet så får jag ingen mer värk förrän jag testar något nytt. Mest träningsvärk får man av excentrisk träning (när musklerna bromsar – exempelvis när du går nerför en trappa eller håller emot vikten på väg ner i rörelsen när du gör en bicepscurl). Om du har träningsvärk så kan det ändå vara skönt att träna försiktigt. Exempelvis kan en powerwalk eller ett spinningpass vara bra alternativ. Då får du nämligen igång blodflödet i kroppen vilket kan hjälpa värken att försvinna snabbare. Avsluta med lätt stretch.

Sammanfattning:
Får du inte träningsvärk så innebär det inte att du har slarvat. Du kan fortfarande ha tränat ett grymt pass och tagit i ordentligt. Se träningsvärken som en skön bonus (om du som jag gillar den) när den kommer, och fortsätt att variera din träning för att få resultat.

Källa: Therese Alvén

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0